Rutiner

Så blev jag det också. En rutinmänniska. Jag vet oftast vad jag gör vid de flesta tidspunkter på dygnet. Sover, ammar, sover, vaknar alltför tidigt, ammar, kör till dagiset, tvättar, plockar, somnar i soffan, går ut, plockar lite mer, leker, lagar mat, lägger barn, lägger mig själv. Dagen har blivit förutsägbar. Inga spontanbesök på teatern eller på biografen. Inga spännande små utfärder i skogen efter det blivit mörkt. Jag saknar det och samtidigt inte. Allt har sin tid -  och nu är det en tid för rutiner, en tid för långsamt tempo, en tid för förutsägbarhet. Och det är helt okej.

Men kanske det ändå är därför jag smög mig in på köket, fastän ingen annan är hemma (utom babyn som sover). Och nu sitter jag i soffan med en skål med vaniljglass med salmiakströssel på. Bara sån, på en måndag, mitt på dagen. Bara sån, för att visa att rutinerna inte styr mig. Jag bestämmer. Kanske det, eller bara för att jag ville ha glass.