mandag 23. desember 2013

Merry Christmas from us to you*

From all of us to all of you a very, merry Christmas! Thanks to friends and family close and far away for being part of our lives! Eventhough we might not share every day situations and we might meet each other a lot less than we would have wisched for; You have all influenced us, our lives and our thoughts. We feel blessed to know so many great people and have such a great family!

We are happy to be able to send this Christmas greeting from the beautiful country of New Zealand. We are enjoying meeting old and new friends, getting saltwater in our eyes and sand in our food while getting sunburned on the beach. We are greatful to God for making it possible for us to be here at this time in our lives. To work at YWAM Zion (old Oak Ridge) along side wonderful, funny and interesting people to "build" a great place for people to come and do missions. For them to learn about themselves and God and for them to go out and help others get to know Him better. To help to build a place where people can learn to share Gods`love in various ways and to reach out practically to those who might struggle to have food for the day and a place to call their home.

Life might be difficult; with pain and sorrow and sickness. But meeting people who reaches beyond themselves to help others - shows us that life can still be beautiful, in the midst of struggle!
Thank you God for giving us this great gift of life and that you gave us Jesus - so that we could get to know you!

We wish that you all will have a fun, relaxed and great Christmas and a Happy New Year 2014!

Not a very planned Christmas picture but this is as good as it gets**







torsdag 19. desember 2013

Jul och sånt

Vi lever och vi har det bra! Så otroligt svårt att bara ta tid till att sätta sig ned på kvällarna och skriva lite. Och så har jag några böcker jag börjat läsa och som vanligt när jag läser gör jag inget annat just då. "Tjuvläser" så fort jag får en lite längre minut här eller där. Jag slukas fullständigt upp och får inget annat gjort före jag har läst den färdigt. Vilket jag äntligen fick idag då barnen såg på en DVD medan det regnade en liten skvätt.

Julen närmar sig också här. Men det är långt ifrån julhysterin vi har hemma. Lite lugnare, lite somrigare och lite mindre tjat om julklapparna och maten. Riktigt skönt faktiskt. Martin har ledigt en hel vecka och vi planerar in lite strandbesök och några middagar med nya och gamla vänner. Julgranen står i huset (bild kommer) och ute plockar vi blommor. Jag hittade något som liknar på mörk sirap så några portioner med knäck skall nog kokas och ätas med gott humör.

Barnen trivs bättre och bättre. Mellanbror bubblar av norska ord och frågar om allt och inget. Han är på ett strålande humör för det mesta. Storasyster trivs också. Hon fångar nog upp en hel del mer av spåket än vi egentligen vet och på julklappshandlingen mitt i veckan sade jag min vana trogen något "hemligt" till Martin angående en present till just henne. Att hon sen vid middagsbordet glatt förklarade att hon visste vad hon skulle få av "julenissen" eftersom hon förstått vad vi sagt hade jag inte räknat med. "Nå må dere hviske hemlighetene, for jeg skjønner hva dere sier!" Ja, ja...
Lilleputt babyen har fått två tänder och lyfter rumpan och drar sig framåt när han ser något han verkligen vill ha. Ibland går det bakåt och ibland rullar han runt. Men han har definitivt blivit större.

Så det händer här. Fler bilder kommer senare i helgen.

søndag 15. desember 2013


Så har en vecka till gått. En lugnare vecka. En jämnare vecka. En riktigt bra vecka. Vi har landat lite mer och barnen blir mer och mer känt med allt nytt. Som inte längre är så nytt. Storasyster har fler bra dagar och färre dåliga dagar. Det känns otroligt bra. Sommarvärmen har slagit in och det är varmare än det brukar. Med risk för att alla skall tro att vi bara befinner oss på stranden hela tiden kan jag berätta att vi var på stranden igen - igår. Och även om det mesta är bra här så är är stranden bäst. Kan man någonsin få nog av strandlivet? Om man skulle bo här hela tiden alltså? Jag svarar nej.

                                     

Vad gör vi annars då? Lördagar är den stora "Strand-dagen" så då packar vi bilen och utforskar stränderna runtom kring - de ligger allt från 30-60 min biltur borta. Söndagar går vi till kyrkan på morgonen och är oftast inte hemma före sent på eftermiddagen eftersom vi alltid blir bjuden på mat hemma hos någon. Vi äter och pratar och lär känna nya människor. Det är det nästbästa efter stranden (tycker mamman och pappan).

Men resten av veckan flämtar (vi för tillfället) oss genom här på YWAM Zion basen mitt i "farmland" med vidsträckta ängar och kullar med mängder av kalvar/kor och får.

                                    

Måndag - fredag jobbar Martin på basen. Det finns en hel del byggningar som det skall ordnas med, gräsmattor skall klippas, bilar fixas etc. Jag och barnen försöker hitta på aktiviteter mellan mat och annat hushållsbestyr. Denna veckan börjar sommarlovet och semestern för de allra flesta, så barnklubbar och liknande är stängt. Jag är inte en speciellt tålmodig lekkamrat och att underhålla en 5-åring, 2,5-åring och en 7-månaders baby är inte något jag är speciellt duktig på (och inget jag tycker är så väldigt kul heller... tyvärr). Men nu närmar sig julen och även om det inte känns helt rätt att baka pepparkakor och pynta julgranen medan lukten av nyklippt gräs slår in genom den öppna dörren, så gör vi det. Och vi sjunger julsånger.
 





 

søndag 8. desember 2013

Veckan som gått har varit en liten berg och dalbana. Hur tröstar man en som saknar så mycket? Där känslorna går från glädje och spring i bena, till tårar och ett evigt kramande som aldrig tar slut? Jag har varit tröttare den här andra veckan än den första. Martin är igång med att jobba på dagarna och fast man rest runt halva jorden så ligger klädhögarna fortfarande i en hög om man inte viker den, maten lagar inte sig själv och disken försvinner inte på kvällen. Regnet öste ned i två dagar medan en "tropical storm" blåste i knutarna. Vattnet behövs dock så vi tar tacksamt emot. Barna fick feber den ena efter den andra men blev fort friska igen.

Vi tog en behövlig strand-dag på lördag. Helgerna är ju helt lediga när vi inte har något hus som skall renoveras, vilket känns skönt och ovanligt. Och vi njöt. Och jag tänkte på hur bra man kan ha det.


Waipu Beach

En bäck som går ned mot havet
 

"Djungelkids"


 


 

Det är jättekul då vågorna slår in och sedan dras vattnet ut igen så sanden försvinner under tårna.
 
 

 

 

När man inte har så många andra lekkompisar utvecklas syskonvänskapen på ett vackert sätt
 

Vi bara ligger här och "slackar"
 


Jag var oxå här.
 

Vi var alla överens om att vi skulle komma tillbaka hit snart! Det är väl inte helt konstigt att det är på stranden vi kommer att tillbringa en hel del av vår fritid medan vi bor här? Och eftersom vardagar också blir vardagar här är det skönt att kunna göra spännande, små äventyr ut i en natur som inte finns där hemma.




mandag 2. desember 2013

Vardag

Jodå, vardagen når hit också. Och jetlagen anländer visst med kraft först en vecka efter vi kommit. Nu är det bara att lägga sig genast barnen somnat. Mellanbror fick tyvärr feber och strandtur och stadsturer fick ställas in. Men han frisknar väl till snart. Idag var en sån där trött dag, hos både stora och små. Men det hjälper då man går ut i solen. Mitt på dagen är det ibland så varmt att vi måste vara inne... Det ni. Att det är december ser vi på kalendern men hjärnar vägrar registrera det. Faktiskt lite skönt utan julstress. Men någon pepparkaka skall vi väl nog baka.

Sjuk mellanbror och glad storasyster. Utsikten från vår dörr.
 

Skojiga nya växter

På väg hem
 

Stort träd

Ett typiskt ¨träd" häromkring... "Silver Fern" (tror jag det heter)

Andra hus runtom på området som vi ofta går förbi och leker i.

Och det finns ju så många fler vackra vyer än den här.

Studenternas hus

Vi har det bra ;)

søndag 1. desember 2013

Inga djupa tankar

Det mesta med vår resa hit gick ju så bra. T.om jetlagen gav oss betydligt mindre problem än förväntat. Men visst är vi ovanligt trötta på kvällarna och efter barnen lagt sig somnar vi vuxna ganska så fort. Jag har satt mig ned för att skriva lite djupa tankar om det här med att resa till andra sidan jorden, om varför, om hur det är, om barnen, om huset, om hur det känns och allt det där. Men det kräver för mycket av mig. Alltför mycket. Jag somnar framför datorn och vaknar till då jag nästan faller av stolen.

Idag skulle jag ta massa bilder. Jag tog fram kameran för att fotografera den fantastiska naturen som glänste grön i den varma solen. Men minnekortet låg inne i datan och intet bilde kunde tas. Men det kommer, det kommer. Lovar.

Annat vi märkt än det att vi är mer distrè än vanligt -  är att vi hade glömt hur annorlunda den Nya Zealandska naturen var. Hemma har folk frågat hur det ser ut här och vi har nu tänkt och sagt att det väl inte är så ovanligt, eller så speciellt varmt egentligen. Att det är grönt som i Norge och regnar gör det också. Men när man njutit en vecka med temperaturer runt 25 grader och man känner blomlukten som slår emot en då man går längs vägarna. Då palmerna ruvar över våra vänners hus och vi ser tiotals kilometrar med gröna dalar och backar sträcka sig ut mot horisonten. Då kalvarna och korna och fåren strövar fritt runtom i "hagar" som inte ser ut att någonsin ta slut förstår vi att vi hade glömt en del. Eller bara blev vana till hur det ser ut här.

Storasyster tycker iallfall inte att det är annorlunda här. Allt är nästan helt likt Norge säger hon. Jaha, svarar vi. JA, alla träd är helt lika. Okej, svarar vi. Vilka träd tycker du är lika, frågar vi? Det där, svarar hon! Eller, det var inte helt likt våra träd, fortsätter hon. Men det där är likt, ropar hon! Och det där. Eller, ehehe, skrattar hon - det där såg inte ut som våra träd.

Ja. Så sånt. Inga djupa tankar idag heller.