Det mesta med vår resa hit gick ju så bra. T.om jetlagen gav oss betydligt mindre problem än förväntat. Men visst är vi ovanligt trötta på kvällarna och efter barnen lagt sig somnar vi vuxna ganska så fort. Jag har satt mig ned för att skriva lite djupa tankar om det här med att resa till andra sidan jorden, om varför, om hur det är, om barnen, om huset, om hur det känns och allt det där. Men det kräver för mycket av mig. Alltför mycket. Jag somnar framför datorn och vaknar till då jag nästan faller av stolen.
Idag skulle jag ta massa bilder. Jag tog fram kameran för att fotografera den fantastiska naturen som glänste grön i den varma solen. Men minnekortet låg inne i datan och intet bilde kunde tas. Men det kommer, det kommer. Lovar.
Annat vi märkt än det att vi är mer distrè än vanligt - är att vi hade glömt hur annorlunda den Nya Zealandska naturen var. Hemma har folk frågat hur det ser ut här och vi har nu tänkt och sagt att det väl inte är så ovanligt, eller så speciellt varmt egentligen. Att det är grönt som i Norge och regnar gör det också. Men när man njutit en vecka med temperaturer runt 25 grader och man känner blomlukten som slår emot en då man går längs vägarna. Då palmerna ruvar över våra vänners hus och vi ser tiotals kilometrar med gröna dalar och backar sträcka sig ut mot horisonten. Då kalvarna och korna och fåren strövar fritt runtom i "hagar" som inte ser ut att någonsin ta slut förstår vi att vi hade glömt en del. Eller bara blev vana till hur det ser ut här.
Storasyster tycker iallfall inte att det är annorlunda här. Allt är nästan helt likt Norge säger hon. Jaha, svarar vi. JA, alla träd är helt lika. Okej, svarar vi. Vilka träd tycker du är lika, frågar vi? Det där, svarar hon! Eller, det var inte helt likt våra träd, fortsätter hon. Men det där är likt, ropar hon! Och det där. Eller, ehehe, skrattar hon - det där såg inte ut som våra träd.
Ja. Så sånt. Inga djupa tankar idag heller.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar