mandag 31. oktober 2011

Rutiner

Så blev jag det också. En rutinmänniska. Jag vet oftast vad jag gör vid de flesta tidspunkter på dygnet. Sover, ammar, sover, vaknar alltför tidigt, ammar, kör till dagiset, tvättar, plockar, somnar i soffan, går ut, plockar lite mer, leker, lagar mat, lägger barn, lägger mig själv. Dagen har blivit förutsägbar. Inga spontanbesök på teatern eller på biografen. Inga spännande små utfärder i skogen efter det blivit mörkt. Jag saknar det och samtidigt inte. Allt har sin tid -  och nu är det en tid för rutiner, en tid för långsamt tempo, en tid för förutsägbarhet. Och det är helt okej.

Men kanske det ändå är därför jag smög mig in på köket, fastän ingen annan är hemma (utom babyn som sover). Och nu sitter jag i soffan med en skål med vaniljglass med salmiakströssel på. Bara sån, på en måndag, mitt på dagen. Bara sån, för att visa att rutinerna inte styr mig. Jag bestämmer. Kanske det, eller bara för att jag ville ha glass.
 
                                 

søndag 30. oktober 2011

Historielektion nr 1

Igår hände det här:



Den ca 160 år gamla timmerväggen såg dagens ljus. Åh så fin den är! I toppenskick helt enkelt. Kan inte låta bli att filosofera över om dagens byggmaterial har samma levnadstid som "förr i tidens" timmer? För mig som alltid fascinerats av det "gamla" är det en så speciell känsla att röra vid de stora  timmerstockarna och tänka på vem som byggde det, hur de gjorde det och hurudant liv de levde.
Timmer väggen skall få vara synliga. Den blir vägg i vår lilla WC och vårt nya gäst/kontor/lek/sovrum. Kanske den skall målas - vi får se.

Runtom på vår gård hittar man spår från hur det var i "gamla dagar". Gården ligger rätt vid den gamla "kongeveien" mellan Sverige och Norge - den är bara en liten skogsväg nu - men tidigare red kanske kungar och drottningar förbi här! Och "vanligt" folk utan krona och blått blod kom körandes med sina kärror. Vilken tanke!

Her ser man stentrappan som leder ner till vår brunn. Lite gräsklippning kunde kanske behövas.

Där nede ligger brunnen vars vatten vi brukar nu. Gott och rent. Tänk alla som vandrat ned där och burit opp vatten. Nu har vi som tur var ett rör och en pump som pumpar vattnet rakt inn i vårt kök och det är jag tacksam för!

Här gömmer sig en bro som vår lilla bäck rinner igenom. Och "Kongeveien" går över bron inn, fortsätter längs vår äng och inn i skogen. "Kongeveiene" var de första "riksvägarna" i Norge.
 En dag skall jag skriva mer om gårdens historia. Måste bara hitta mer information och försöka minnas den också. Ha en fin kväll!

onsdag 26. oktober 2011

Tid...

Vart tog den här veckan vägen? Den är visserligen inte slut ännu men nu är onsdagen över. Torsdag är full med programpunkter, många fler än jag brukar ha som hemmamamma och som därför gör att denna veckans torsdag känns riktigt stressig. Jag har ju tider jag måste passa! Sen är det fredag och då är det offisiellt helg och så är veckan slut. Sån i korta drag.
Vad hände med tiden? Den där långa, oändliga tiden, som alltid fanns mellan något man ville men måste vänta på när man var barn. "Snart, om en stund, lite till, vänta... du måste vänta". Mamma och pappas typiska ord. Eller någon annan vuxens. Och nu använder jag dem själv. Ofta. Så ofta.

Jag kommer ihåg känslan av oändlighet, då lördag var över, och det var en evighet kvar tills nästa lördag. Åh, så jag längtar efter den känslan! Att tiden skulle snegla sig framåt. Att stampa av otålighet för att man ser fram emot och väntar på något spännande. Men nu händer allt så fruktansvärt fort. Det man väntar på dyker upp före man hunnit förbereda sig eller gjort det man hade tänkt. Och allra minst har man hunnit längta eller stampa ens en enaste gång. Men tiden lugnar sig väl igen? Många äldre säger ju så. De väntar och längtar efter de vuxna barnens besök. "Snart mamma, säger de stressade, vuxna barnen i telefonen". "Vi kommer snart".  Ja, ja, de har kanske hört det själva en gång?

What else can I ask for?


I have a bee. And a princess. What else can I ask for?


So what if I look like a bee?
                                             
Look! I am a princess, a dancer and a fairy - all in one. And I can dress myself.





                               

tirsdag 25. oktober 2011

Välkommen till vårt kök

Idag är en trött dag. Men solen skiner inte och jag hittar ingen ursäkt för att inte göra något av allt det jag borde ha gjort när solen sken, men då kunde jag inte, för man får inte städa när solen skiner. Trötta dagar kan jag äta hur mycket som helst. Något sött? Ja tack! Som tur var har jag bara russin. Och butiken är alltför långt borta för att jag skulle få köpt något annat. Mycket bra. Medan jag sitter här och känner på tröttheten (som nog enkelt kan förklaras av att lilla B som är 5 mån. vaknade x-antal gånger på natten och ville ha mat) kan du få se några bilder av det som är på väg att bli vårt fina lilla kök.



Sommaren 2010


Höst 2011. Där fönstret är blir det en dörr/öppning till vårt tillbygg med badrummet och den nya ingången.

Allt i köket är platsbyggt. Skåpet under diskbänken är byggt av den gamla panelen som fanns på köket. Kakel över diskbänken + överskåp saknas.


Dörren skall målas och vårt skafferi städas ;)



Fönstret som ni ser på de första bilderna skall vi flytta hit (tror ni förstår var jag menar;). Bänken med de gröna dörrarna är från en gammal skola som revs. Den är ca 100 år gammal och vi räknar med att den skall leva 100 år till. Alla fina detaljer på bänken har jag satt dit för att göra bilden mer äkta. Annars är den helt... tom ;)
  Den dagen vårt hus är... mer färdigt... kommer vi att ha vårt köksbord i "kammarset" som ligger bredvid köket och som just nu fungerar som dotterns rum (bilder kommer senare). Då får vi massa golvplats i köket där barnen sen kan ha sina leksaker och som vi kan snubbla i då vi lagar mat (varför behövs egentligen mer än ett rum när barnen bara vill vara just där man själv är?)

   
 






søndag 23. oktober 2011

En lat dag

Sköna söndag. Allt går i ett eget tempo. Jag gör bara det jag absolut måste och annars bara det jag absolut vill. Man behöver såna dagar. Dagar som bara händer och blir till av
sig själv. Inget som är planerat. Härligt.

Vill du delta i en tävling? Bara sån för att det är söndag och allt? Titta in på min svägerskas fina blogg här. Idag är det annars "TV-aksjonen" här i Norge - Här kan du läsa mer om det. Kort sagt: Norge samlar in pengar till "Städning av landminor". Vi kan alla bidra. Varje krona räknas. Ha en fin söndag!

lørdag 22. oktober 2011

Lørdag på Mellombøkasa

Idag har vi jobbat. Inte i motsättning till andra dagar för då jobbar vi också. Då jobbar jag hemma med det vi så fint kallar "hushållsarbete"och mannen jobbar på sitt jobb ute i "världen". Men på lördagar jobbar vi på vår gård. Det är så mycket som skall göras att det ibland känns överväldigande. Därför gick jag in en stund och läste nyheter på internet och läste några bloggar. Så mycket fint pyssel och fina ideèr. Se Här och Här om du vill få några fina tips.
Jag ser fram emot den dagen då jag kan fokusera mer på detaljer än på den stora helheten. Som att få inreda badrummet och WC:n. Men när det ännu ser ut så här då man ser in, där vårt blivande badrum skall få plats, känns den dagen långt, långt borta.

Här blir det en ingång och en gång in till köket (där fönstret är nu). Badrum och WC blir det till vänster.

Vårt hus byggdes ca 1860 och är inte speciellt stort. Vi bestämde att bygga till för att få plats med badrum, en ekstra ingång och ett sovrum. Medan vi bygger så använder vi vår uteWC som är ca 150 år gammal.



Fin utsikt har vi iallfall
Kanske inte allt var bättre förr men nog var det enklare. Både enklare som i mindre komfort men också som i enklare att bygga och underhålla. Och vår ute WC fungerar fortfarande! Nåja, jag skall inte glorifisera livet "förr i tiden". Det var måste ha varit ett slit och ett sträv för att få den mat man behövde och för att hålla sig varm på vintern. Men jag måste säga att jag är överraskad över hur bra det faktiskt går att bo som vi gör nu. Utan WC eller dusch här inne. Men så vet jag också att den dagen vi har vårt badrum färdigt så kommer jag att tänka tillbaka och undra hur i all världen vi orkade när vi inte hade det. Så fort ställer vi om oss.
Medan man väntar kan man drömma. Men så här stort blir nog inte vårt badrum. Och så lyxigt behöver vi inte ha det. Men fint är det iallfall =)

fredag 21. oktober 2011

Konspirationsteori?

Jag är inte säker. Men måste säga att jag börja misstänka dem. Det kan inte bara vara tillfälligheter. Inte så många gångar och så ofta. På ett eller annat sätt kommunicerar de. Gör "avtaler" och överenskommelser. De bestämmer tider om vem som skall vakna när. För hur kan det annars komma sig att de utan undantag (UTAN UNDANTAG) vaknar tidigast på lördagar och söndagar, medan de plötsligt kan sova längre på en vardag? Och när den ena vaknar tidigt sover den andra längre och nästa dag tvärtom? Hur många gånger har inte en stackars förälder legat i sängen. Det ena barnet har varit vaken (ofta den yngsta) men somnat om igen. Klockan närmar sig den magiska tiden. Åh, så man hoppas. Sover den andra ännu? Åh, kanske man... Och så hör man det. Grymtena från det stora barnets rum. Små steg på golvet, dörren som öppnas. Mamma! ÄR DET DAGEN?

Men dagen före sov ju stora barnet mycket längre? Varför, varför inte idag? När lillababyn sover så gott i sin säng fast klockan är förbi den "magiska tiden"? Det är en konspiration. Jag lovar er. Barna i en familj har en överenskommelse. De kan prata. De sänder telepatiska signaler: "Vakna nu! Jag sover vidare idag. Så byter vi imorgon. Och sen är det lördag - så satsar vi båda två. Klockan 06.00. Gärna med en del gråt. Deal!"


Och sen. Tro det eller ej. När de väckt en och man är vaken (KLARVAKEN) så somnar de om igen! Och genom allt detta har mannen inte vaknat en enaste gång (iallfall inte min). Och försöker du smyga dig upp ur sängen vaknar de igen. Jag lovar!


torsdag 20. oktober 2011

Inspiring

Det är ytterst sällan jag brukar kolla på videoklipp på You Tube. Men den här hittade jag via en bloggvän. Gillar!


If you have 15 min. to spare. Take a look - you might just like it.

Sån ser det ut idag

Jag hade tänkt städa idag. Men så gick jag ut. Och där ute kunde jag bla. se detta:


Kom ihåg: Det finns inga ursäkter för att städa när solen skiner där ute.

 Ps. Tusen tack till alla er som lämnat kommentarer på det jag skrivit. Åh, så glad jag blir!  =) Vill gärna kommentera tillbaka men så har det sig sån att kommentarfältet int vill lägga in mina kommentarer. Eh, ja - skall ordna det snart... eller senare.

onsdag 19. oktober 2011

Från en arg mamma





Onsdagar är en mitt i veckan dag. En neutral dag. På onsdagar är 3-åringen hemma från dagiset. Vi myser i sängen länge. Iallafall intalar jag mig själv att det är det vi gör medan jag halvsovande försöker få storasyster att vara tystare så att lillebror kanske inte vaknar. Storasyster utbrister att det fortfarande är natt eftersom det ännu är mörkt ute. Nej, det är inte natt. Bara väldigt, väldigt tidigt och du kunde gärna sovit en timme till! Tänker jag, medan jag försöker förklara varför det är mörkt fast det är morgon. Lillebror gurglar och sparkar av sig täcket när han nu hör storasysters röst.

 Jag klampar ut i köket. Jag klampar alltid när jag går. Så att mössena skall hinna höra mig och försvinna. Det är det enda positiva med möss. Att de är räddare än mig och väldigt snabba på att slinka in under väggpanelen där vi ännu inte fått spikat fast golvlistorna. Och förhoppningsvis hittar de ut - där de nu kom in. Vilket inte är genom golvet - för det är mus-säkrat.





Men vi myser en stund i sängen. Och äter frukt. För när jag vaknat till är jag en riktigt trevlig mamma. Onsdagar är en fin dag. Den har sitt eget tempo. Jag försöker att inte tänka på det jag tycker att jag borde få gjort. Men lite sitta på golvet och vara med. Höra och lyssna. Det är så mycket glädje i en 5-månader babys ögon när vi ser på varandra. Och mycket intressant som kommer ut ur en 3-årings mun. 




 "Du måste träna på att inte bli så arg mamma", säger hon när vi äter kvällsmat. "När jag säger till pappa att jag är hungrig och vill ha mera mat då blir inte pappa arg". Hon ser på mig och ler lite. För vi skulle just tvätta tänderna och hon hade ätit kvällsmat och plötsligt bestämt sig för att hon var mera hungrig. Vi skrattar. Min storalilla dotter och jag. För det är nog lite sant. Mamma måste ibland träna på att inte bli arg så fort. Och dottern måste träna på att äta kvällsmat då hon skall. Så får jag en kram och dottern säger att hon är glad att hon har mig efter jag sagt att jag är glad att jag har henne. Nu sover de. Det är så söta när de sover. Så tysta.
Hoppas ni haft en fin onsdag! Hälsningar, "arga mamman".



tirsdag 18. oktober 2011

Resan är målet...

                           


Så här såg det ut sommaren 2010

Och så här ser det ut hösten 2011. I tillbyggnaden kommer det ett badrum med WC, en till ingång och ett sovrum/gästrum.
Oj, när jag ser bilderna så ser det inte så speciellt ut. Några bjälkar och lite vindpapper. Men låt mig säga det så här: "det är inte utsidan som räknas". Under marken ligger f.eks.
100m kloak- och vattenrör som grävdes ned i sommar när det regnade som värst (inte någon bra planering där men vad gör man?) Och på bilden ser vi inte hur
min envisa man letar efter natursten runtom på tomten. För att vi skulle få en äkta gammaldags naturstensgrund till vår tillbyggnad. Naturstenarna hissades upp och sattes på plats med en traktor som var nästan lika gammal som huset. 
Resultatet blev fantastiskt bra!

Hurra för envis man!

Inne i huset har det mesta rivits ut, gammal lera grävts bort, nya golv byggts och mus-säkrats (vilket är jättebra för nu har vi inte mus inne i golvet men bara... inne i huset).
Väggar, tak, golv och nästan alla lister har målats. Vi har använt linoljefärg. Mycket miljövänligt, bara naturliga råvaror och jättefina färger som man kan blanda själv, vilket vi har gjort. Vi gillar linolja!

Tapet och fönsterlist i vardagsrummet. Listerna kommer från en gammal skola i Halden som revs.

Listerna är målade med "grön umbra". Genom fönstret ser man ut på vår åker som en gång i tiden var havsbotten. Kunde gärna varit en liten sjö där nu också...
                                                                  
 Lyssnade annars på radio häromdagen. Några arkitekter diskuterade morgondagens hus och utvecklingen av vårt boende. Stora allrum och öppna ytor är fortsättningsvis populärt och kanske man en dag har badkar i köket (!). Så jag kände mig plötsligt trendig. Eller vad sägs om detta multifunktionella vardagsrum? Sovrum, vardagsrum, lekrum och toalett allt på samma yta. Här talar vi "öppen lösning".


Vårt blivande vardagsrum - för tillfället ett "alltmöjligtrum". Högt på önskelistan står nya soffor!




Så enkel kan en inneWC också se ut. Och för vår dotter är det det mest naturliga att sitta här och...
"Resan är målet" har jag hört sägas. Det försöker jag leva efter nu. Och det är faktiskt riktigt kul. 
Lektion nr. 2: Renovering tar alltid, ALLTID, längre tid än man tror.

Det gröna huset är fortsättningsvis vitt... Men en dag...













mandag 17. oktober 2011

Någonting nytt...

Oj så spännande! Känner inte helt igen mig själv - en egen blogg? Det har tagit mig några år att förstå mig på det här med blogger. Och så nu, de senaste månaderna hittade jag några intressanta blogger där intressanta människor skriver om intressanta saker. Och deras blogger inspirerade mig där jag satt i min soffa i min egen vardag och kanske kände mig lite utanför. Det fanns en tid då jag skrev... ofta och mycket. Men så glömdes det bort. Och nu bet en liten tanke sig fast i mitt huvud och den försvann inte. Som så många av alla de andra tankar jag har och som jag glömmer och inte hittar tillbaka till igen. Så nu börjar jag skriva den här bloggen där jag kanske kan dokumentera lite av det här "småbarnochrenoveragammalthussamtidigtjättesmartaprosjekt" som jag och min man står mitt i just nu. Trötta, lyckliga och spända över att se hur våra drömmar börjar ta form...
Lektion 1: Det är bra att stanna upp ibland och se tillbaka och minnas hur mycket man längtade efter något - när man sen står mitt i det man längtade efter och inte alltid vet hur man skall orka komma vidare.