Just nu.

Just nu.  Ny duschade barn,  en trött mamma och morötter. Vi har det oförskämt bra.

Komplett tryggt

Tystnaden har lagt sig.  Det ljuva ljudet från disk maskinen som stilla brummar ut från köket fyller tystnaden och gör den ännu mer komplett.  Jag hann bli 34 år före jag fick en alldeles egen brummande diskmaskin.  Och fast jag egentligen gillar att diska blev det lite för mycket av det goda.  Jag "laikar" det här tillståndet mer. Att höra disken bli diskad och själv inte bidra med mer än att trycka på en knapp och lite inn- och ut plockande... Livet har onekligen blivit enklare.  Rent praktiskt.

Igår började stora syster på balett.  Lyckan var och är fortfarande stor.  20 rosaklädda flickor i en stor sal med en stor spegel och en lärare som kallade dem  prinsessor kunde nog inte bli helt fel. Hon svävade ut ur salen och proklamerade utan tvil att hon ville fortsätta.

Våra dagar känns fyllda av rutiner just nu. Så förutsägbart och tryggt har jag nog inte haft det på många, många år. Och även om jag nog inte alltid, kanske aldrig, tänkt att rutiner och fasta ramar passade mig känns det riktigt bra just nu. Riktigt som att det är sån det skall vara just nu. Eller så är det den där diskmaskinen som gjort mig lite mer komplett.  Kanske.

4+1

Om de bara kunde bli leverade så här enkelt...

Jag skrev att vi var fyra stycken som fortfarande bodde här på Mellombøkasa. Det är ju helt sant. Samtidigt räknar vi ju ganska så mycket med den lilla personen som sparkar mer och mindre vilt. Som fortfarande bor i min mage men som en dag i maj kommer att flytta ut och samtidig in här tillsammans med oss. Jag är 5 1/2 månad gravid. Det är spännande och också lite tröttsamma tider.

Storasyster älskar redan den lilla babyen och "kosar" med magen och pussar då hon hinner. Lillebror är lyckligt omedveten om att han en dag, just runt sin 2-års dag i maj, kommer att få en gåva han nog inte kan föreställa sig. Mellanbarn får verkligen lära sig att dela uppmärksamheten med andra. Vi får kompensera med lite extra kramar. 

Vi är otroligt tacksamma. Vi har fått våra barn nästan helt som vi tänkt. Jag har inte haft problem med att bli gravid. Det är verkligen, verkligen inget jag tar för givet. Vi är ödmjuka över att allt har gått så bra. Och nu när huset äntligen börjat likna på ett vanligt hus med, om inte stor, men ändå helt tillräcklig plats för oss just nu - blir det igen att finna några kreativa lösningar tills vindsvåningen är färdig. Varför göra det enkelt när man kan göra det lite mer kompliserat?

Ursäkta annars min eländiga blanding av svenska och norska. Jag ser helt enkelt inte alltid när det blir fel. Och ibland ser jag att det är fel men klarar inte av att hitta den riktiga svenska grammatiken eller orden. Det är tragiskt, jag vet. 

Och så en av de bästa texter jag någonsin läst. Att jag har missat denna förstår jag inte. Nalle Puh har mycket att lära oss.

                   "Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, 
                     av att bara ströva omkring alldeles ensam, 
                     lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra."
                                                                                 Nalle Puh

Bilder del 1

Då var det dags. Del 1.
Några enkla bilder från två av våra "nya" rum. Jag måste nog ta det här stegvis - för det går otroligt långsamt å få lastat opp fotona. Men varsågod: Det här var en gång dotterns (och sonens) tilfälliga sovrum nu är det det skall förbli för alltid: Vår "Spisestue"! Inte helt färdigt med på god, god väg. Ursäkta den eländiga bildtexten - den och bilderna hoppar runt utan att flytta sig dit jag vill.

Vår "spisestue" - ett mycket bra och beskrivande ord och som jag inte ännu hittat något motsvarande ord för på svenska. Det är iallfall här vi äter ;)

Till vänster ligger köket och rakt fram ser du den nya dörren som leder in i i det som för tillfället är barnens rum. Vad det kommer att bli i framtiden får vi ännu se. Ett hus i "rörelse" ;) Dörren och dörrkarmarna är hittade i en gammal skola (Båstadlund) här i Halden som revs, men före den revs så brann den lite... vilket man kan se - dörren skall nog målas. En dag. Barnens rum är en del av "nybygget" så dörren är satt inn i det som tidigare var en yttervägg. 

                                                  Barnens rum. Det nyaste rummet i vårt hus.

Så här fin timmervägg från ca 1860 hittade vi när vi rev bort utepanelen från c

a 1920. 

Några fler bilder slank visst med. Här står jag i köket och fotar mot det som en gång var ett fönster. Här satt vi och åt våra måltider och tittade ut på "tilbygget" som sakta tog form. Nu är det  som en gång var ett fönster en "dörröppning utan dörr" in till vår tambur, WC och badrum.

Här är vår nya utedörr. Som vi glatt använder under vinterhalvåret då den orginala tamburen är  kall och mörk. 

Den som väntar länge... kan ibland få vänta väldigt länge

Vad skriver man då man tänkt börja blogga igen efter en oplanerad paus på ca 10 månader? Tja, att pausen inte berodde på mycket annat än ett trögt internet som gjorde att varje blogginlägg tog skrattretande mycket tid. Tid jag helt enkelt inte ville använda till att sitta inne då vårsolen sken in genom fönstret. Och så kom jag aldig helt igång igen fast hösten och mörkret kom.

Jag gör ett nytt försök och hoppas upplastningen av bilder går fortare nu.

Vi är fortfarande 4 stycken som bor här på gården. De 2 äldsta har inte förändrat sin nämnvärdigt. De 2 yngsta har lärt sig så många nya saker att jag kunde skriva flera blogginlägg bara om det. Storasyster är så stor nu och det är bara lite kvar av det att vara "liten" (tycker hon själv). Idag värmde hon lunch till hela familjen. Lillebror går, äter själv, skrattar, busar och charmar. Han säger kacka och går in i badrummet så vi kan byta blöja (lägg märke till ordet badrum... Vi har alltså nu ett rum i vårt hus som är vårt badrum!)

Vi går inte längre till grannen och duschar. Det är ganska mycket skönare att göra det i vårt eget hus! Vattnet rinner i tre handfat istället för ett. Vi har en varm ingång istället för den gamla där snön blåste in genom hålet under ytterdörren (ingången finns kvar men fungerar för tillfället som en kaotisk lagringsplats med mängder av kläder... överallt). Under hösten har det jobbats och ordnats och byggts så när julen kom tog vi en välförtjänt paus. Det behövdes. Under två veckor rätt före jul oppgraderades huset så totalt att vi ännu inte helt har vant oss. Vi har t.om. en diskmaskin! Åh, som jag längtat efter den!

Mycket återstår här på nedre våningen... men vi är på god väg. Sen är det bara att ta itu med övre våningen. Det är där mössena har uppehållt sig så långt i vinter. Inte ett enaste besök i nedre våningen har vi haft! De myser säkert i alla de högar med osorterade kläder som ligger och väntar på mig.

Jag vet, jag vet. Bilder kommer. Men inte just nu. När jag tittade igenom alla bilder ser jag ju att jag inte har ett enaste "ordentligt" foto av våra nya rum. Men det kommer nog. Iallfall om inte alltför länge.Medan ni väntar kan ni se hur stora vi har blivit!

Julafton på Mellombøkasa

Snö!!

Lucia på dagiset

 Ja, då kan iallafall familjen och vännerna i Finland igen följa med på vad som händer här hos oss. De som bor i Norge och i närheten får allra helst komma på besök ;)
 Välkommen tillbaka! Och jag beklagar min paus.