Tystnaden har lagt sig. Det ljuva ljudet från disk maskinen som stilla brummar ut från köket fyller tystnaden och gör den ännu mer komplett. Jag hann bli 34 år före jag fick en alldeles egen brummande diskmaskin. Och fast jag egentligen gillar att diska blev det lite för mycket av det goda. Jag "laikar" det här tillståndet mer. Att höra disken bli diskad och själv inte bidra med mer än att trycka på en knapp och lite inn- och ut plockande... Livet har onekligen blivit enklare. Rent praktiskt.
Igår började stora syster på balett. Lyckan var och är fortfarande stor. 20 rosaklädda flickor i en stor sal med en stor spegel och en lärare som kallade dem prinsessor kunde nog inte bli helt fel. Hon svävade ut ur salen och proklamerade utan tvil att hon ville fortsätta.
Våra dagar känns fyllda av rutiner just nu. Så förutsägbart och tryggt har jag nog inte haft det på många, många år. Och även om jag nog inte alltid, kanske aldrig, tänkt att rutiner och fasta ramar passade mig känns det riktigt bra just nu. Riktigt som att det är sån det skall vara just nu. Eller så är det den där diskmaskinen som gjort mig lite mer komplett. Kanske.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar