onsdag 19. oktober 2011

Från en arg mamma





Onsdagar är en mitt i veckan dag. En neutral dag. På onsdagar är 3-åringen hemma från dagiset. Vi myser i sängen länge. Iallafall intalar jag mig själv att det är det vi gör medan jag halvsovande försöker få storasyster att vara tystare så att lillebror kanske inte vaknar. Storasyster utbrister att det fortfarande är natt eftersom det ännu är mörkt ute. Nej, det är inte natt. Bara väldigt, väldigt tidigt och du kunde gärna sovit en timme till! Tänker jag, medan jag försöker förklara varför det är mörkt fast det är morgon. Lillebror gurglar och sparkar av sig täcket när han nu hör storasysters röst.

 Jag klampar ut i köket. Jag klampar alltid när jag går. Så att mössena skall hinna höra mig och försvinna. Det är det enda positiva med möss. Att de är räddare än mig och väldigt snabba på att slinka in under väggpanelen där vi ännu inte fått spikat fast golvlistorna. Och förhoppningsvis hittar de ut - där de nu kom in. Vilket inte är genom golvet - för det är mus-säkrat.





Men vi myser en stund i sängen. Och äter frukt. För när jag vaknat till är jag en riktigt trevlig mamma. Onsdagar är en fin dag. Den har sitt eget tempo. Jag försöker att inte tänka på det jag tycker att jag borde få gjort. Men lite sitta på golvet och vara med. Höra och lyssna. Det är så mycket glädje i en 5-månader babys ögon när vi ser på varandra. Och mycket intressant som kommer ut ur en 3-årings mun. 




 "Du måste träna på att inte bli så arg mamma", säger hon när vi äter kvällsmat. "När jag säger till pappa att jag är hungrig och vill ha mera mat då blir inte pappa arg". Hon ser på mig och ler lite. För vi skulle just tvätta tänderna och hon hade ätit kvällsmat och plötsligt bestämt sig för att hon var mera hungrig. Vi skrattar. Min storalilla dotter och jag. För det är nog lite sant. Mamma måste ibland träna på att inte bli arg så fort. Och dottern måste träna på att äta kvällsmat då hon skall. Så får jag en kram och dottern säger att hon är glad att hon har mig efter jag sagt att jag är glad att jag har henne. Nu sover de. Det är så söta när de sover. Så tysta.
Hoppas ni haft en fin onsdag! Hälsningar, "arga mamman".



1 kommentar:

  1. Hehehe... du skriver så morsomt Tanja! :) det blir spennende å følge med videre på bloggen din :)

    SvarSlett