Så har en vecka till gått. En lugnare vecka. En jämnare vecka. En riktigt bra vecka. Vi har landat lite mer och barnen blir mer och mer känt med allt nytt. Som inte längre är så nytt. Storasyster har fler bra dagar och färre dåliga dagar. Det känns otroligt bra. Sommarvärmen har slagit in och det är varmare än det brukar. Med risk för att alla skall tro att vi bara befinner oss på stranden hela tiden kan jag berätta att vi var på stranden igen - igår. Och även om det mesta är bra här så är är stranden bäst. Kan man någonsin få nog av strandlivet? Om man skulle bo här hela tiden alltså? Jag svarar nej.

                                     

Vad gör vi annars då? Lördagar är den stora "Strand-dagen" så då packar vi bilen och utforskar stränderna runtom kring - de ligger allt från 30-60 min biltur borta. Söndagar går vi till kyrkan på morgonen och är oftast inte hemma före sent på eftermiddagen eftersom vi alltid blir bjuden på mat hemma hos någon. Vi äter och pratar och lär känna nya människor. Det är det nästbästa efter stranden (tycker mamman och pappan).

Men resten av veckan flämtar (vi för tillfället) oss genom här på YWAM Zion basen mitt i "farmland" med vidsträckta ängar och kullar med mängder av kalvar/kor och får.

                                    

Måndag - fredag jobbar Martin på basen. Det finns en hel del byggningar som det skall ordnas med, gräsmattor skall klippas, bilar fixas etc. Jag och barnen försöker hitta på aktiviteter mellan mat och annat hushållsbestyr. Denna veckan börjar sommarlovet och semestern för de allra flesta, så barnklubbar och liknande är stängt. Jag är inte en speciellt tålmodig lekkamrat och att underhålla en 5-åring, 2,5-åring och en 7-månaders baby är inte något jag är speciellt duktig på (och inget jag tycker är så väldigt kul heller... tyvärr). Men nu närmar sig julen och även om det inte känns helt rätt att baka pepparkakor och pynta julgranen medan lukten av nyklippt gräs slår in genom den öppna dörren, så gör vi det. Och vi sjunger julsånger.