Rutiner

Så blev jag det också. En rutinmänniska. Jag vet oftast vad jag gör vid de flesta tidspunkter på dygnet. Sover, ammar, sover, vaknar alltför tidigt, ammar, kör till dagiset, tvättar, plockar, somnar i soffan, går ut, plockar lite mer, leker, lagar mat, lägger barn, lägger mig själv. Dagen har blivit förutsägbar. Inga spontanbesök på teatern eller på biografen. Inga spännande små utfärder i skogen efter det blivit mörkt. Jag saknar det och samtidigt inte. Allt har sin tid -  och nu är det en tid för rutiner, en tid för långsamt tempo, en tid för förutsägbarhet. Och det är helt okej.

Men kanske det ändå är därför jag smög mig in på köket, fastän ingen annan är hemma (utom babyn som sover). Och nu sitter jag i soffan med en skål med vaniljglass med salmiakströssel på. Bara sån, på en måndag, mitt på dagen. Bara sån, för att visa att rutinerna inte styr mig. Jag bestämmer. Kanske det, eller bara för att jag ville ha glass.
 
                                 

Historielektion nr 1

Igår hände det här:

Den ca 160 år gamla timmerväggen såg dagens ljus. Åh så fin den är! I toppenskick helt enkelt. Kan inte låta bli att filosofera över om dagens byggmaterial har samma levnadstid som "förr i tidens" timmer? För mig som alltid fascinerats av det "gamla" är det en så speciell känsla att röra vid de stora  timmerstockarna och tänka på vem som byggde det, hur de gjorde det och hurudant liv de levde.
Timmer väggen skall få vara synliga. Den blir vägg i vår lilla WC och vårt nya gäst/kontor/lek/sovrum. Kanske den skall målas - vi får se.

Runtom på vår gård hittar man spår från hur det var i "gamla dagar". Gården ligger rätt vid den gamla "kongeveien" mellan Sverige och Norge - den är bara en liten skogsväg nu - men tidigare red kanske kungar och drottningar förbi här! Och "vanligt" folk utan krona och blått blod kom körandes med sina kärror. Vilken tanke!

Her ser man stentrappan som leder ner till vår brunn. Lite gräsklippning kunde kanske behövas.



Där nede ligger brunnen vars vatten vi brukar nu. Gott och rent. Tänk alla som vandrat ned där och burit opp vatten. Nu har vi som tur var ett rör och en pump som pumpar vattnet rakt inn i vårt kök och det är jag tacksam för!



Här gömmer sig en bro som vår lilla bäck rinner igenom. Och "Kongeveien" går över bron inn, fortsätter längs vår äng och inn i skogen. "Kongeveiene" var de första "riksvägarna" i Norge.

 En dag skall jag skriva mer om gårdens historia. Måste bara hitta mer information och försöka minnas den också. Ha en fin kväll!

Tid...

Vart tog den här veckan vägen? Den är visserligen inte slut ännu men nu är onsdagen över. Torsdag är full med programpunkter, många fler än jag brukar ha som hemmamamma och som därför gör att denna veckans torsdag känns riktigt stressig. Jag har ju tider jag måste passa! Sen är det fredag och då är det offisiellt helg och så är veckan slut. Sån i korta drag.
Vad hände med tiden? Den där långa, oändliga tiden, som alltid fanns mellan något man ville men måste vänta på när man var barn. "Snart, om en stund, lite till, vänta... du måste vänta". Mamma och pappas typiska ord. Eller någon annan vuxens. Och nu använder jag dem själv. Ofta. Så ofta.

Jag kommer ihåg känslan av oändlighet, då lördag var över, och det var en evighet kvar tills nästa lördag. Åh, så jag längtar efter den känslan! Att tiden skulle snegla sig framåt. Att stampa av otålighet för att man ser fram emot och väntar på något spännande. Men nu händer allt så fruktansvärt fort. Det man väntar på dyker upp före man hunnit förbereda sig eller gjort det man hade tänkt. Och allra minst har man hunnit längta eller stampa ens en enaste gång. Men tiden lugnar sig väl igen? Många äldre säger ju så. De väntar och längtar efter de vuxna barnens besök. "Snart mamma, säger de stressade, vuxna barnen i telefonen". "Vi kommer snart".  Ja, ja, de har kanske hört det själva en gång?

What else can I ask for?

I have a bee. And a princess. What else can I ask for?



So what if I look like a bee?

                                             

Look! I am a princess, a dancer and a fairy - all in one. And I can dress myself.





                               

Välkommen till vårt kök

Idag är en trött dag. Men solen skiner inte och jag hittar ingen ursäkt för att inte göra något av allt det jag borde ha gjort när solen sken, men då kunde jag inte, för man får inte städa när solen skiner. Trötta dagar kan jag äta hur mycket som helst. Något sött? Ja tack! Som tur var har jag bara russin. Och butiken är alltför långt borta för att jag skulle få köpt något annat. Mycket bra. Medan jag sitter här och känner på tröttheten (som nog enkelt kan förklaras av att lilla B som är 5 mån. vaknade x-antal gånger på natten och ville ha mat) kan du få se några bilder av det som är på väg att bli vårt fina lilla kök.




Sommaren 2010



Höst 2011. Där fönstret är blir det en dörr/öppning till vårt tillbygg med badrummet och den nya ingången.



Allt i köket är platsbyggt. Skåpet under diskbänken är byggt av den gamla panelen som fanns på köket. Kakel över diskbänken + överskåp saknas.




Dörren skall målas och vårt skafferi städas ;)





Fönstret som ni ser på de första bilderna skall vi flytta hit (tror ni förstår var jag menar;). Bänken med de gröna dörrarna är från en gammal skola som revs. Den är ca 100 år gammal och vi räknar med att den skall leva 100 år till. Alla fina detaljer på bänken har jag satt dit för att göra bilden mer äkta. Annars är den helt... tom ;)

  Den dagen vårt hus är... mer färdigt... kommer vi att ha vårt köksbord i "kammarset" som ligger bredvid köket och som just nu fungerar som dotterns rum (bilder kommer senare). Då får vi massa golvplats i köket där barnen sen kan ha sina leksaker och som vi kan snubbla i då vi lagar mat (varför behövs egentligen mer än ett rum när barnen bara vill vara just där man själv är?)


   

 



En lat dag

Sköna söndag. Allt går i ett eget tempo. Jag gör bara det jag absolut måste och annars bara det jag absolut vill. Man behöver såna dagar. Dagar som bara händer och blir till av

sig själv. Inget som är planerat. Härligt.

Vill du delta i en tävling? Bara sån för att det är söndag och allt? Titta in på min svägerskas fina blogg här. Idag är det annars "TV-aksjonen" här i Norge - Här kan du läsa mer om det. Kort sagt: Norge samlar in pengar till "Städning av landminor". Vi kan alla bidra. Varje krona räknas. Ha en fin söndag!

Lørdag på Mellombøkasa

Idag har vi jobbat. Inte i motsättning till andra dagar för då jobbar vi också. Då jobbar jag hemma med det vi så fint kallar "hushållsarbete"och mannen jobbar på sitt jobb ute i "världen". Men på lördagar jobbar vi på vår gård. Det är så mycket som skall göras att det ibland känns överväldigande. Därför gick jag in en stund och läste nyheter på internet och läste några bloggar. Så mycket fint pyssel och fina ideèr. Se Här och Här om du vill få några fina tips.
Jag ser fram emot den dagen då jag kan fokusera mer på detaljer än på den stora helheten. Som att få inreda badrummet och WC:n. Men när det ännu ser ut så här då man ser in, där vårt blivande badrum skall få plats, känns den dagen långt, långt borta.

Här blir det en ingång och en gång in till köket (där fönstret är nu). Badrum och WC blir det till vänster.

Vårt hus byggdes ca 1860 och är inte speciellt stort. Vi bestämde att bygga till för att få plats med badrum, en ekstra ingång och ett sovrum. Medan vi bygger så använder vi vår uteWC som är ca 150 år gammal.



Fin utsikt har vi iallfall

Kanske inte allt var bättre förr men nog var det enklare. Både enklare som i mindre komfort men också som i enklare att bygga och underhålla. Och vår ute WC fungerar fortfarande! Nåja, jag skall inte glorifisera livet "förr i tiden". Det var måste ha varit ett slit och ett sträv för att få den mat man behövde och för att hålla sig varm på vintern. Men jag måste säga att jag är överraskad över hur bra det faktiskt går att bo som vi gör nu. Utan WC eller dusch här inne. Men så vet jag också att den dagen vi har vårt badrum färdigt så kommer jag att tänka tillbaka och undra hur i all världen vi orkade när vi inte hade det. Så fort ställer vi om oss.

Medan man väntar kan man drömma. Men så här stort blir nog inte vårt badrum. Och så lyxigt behöver vi inte ha det. Men fint är det iallfall =)