lørdag 3. mai 2014

Hurra och hejdå!

Så är den en dag kvar här i New Zealand. Det känns vemodigt och lite ledsamt men jag är van med att säga hejdå och resa vidare. Och den här gången reser jag ju hem tillsammans med hela min familj. Och hur mycket vi än kommer att sakna våra vänner här och den underbara naturen och klimatet kommer vi hem till något som är lika bra. Annorlunda men bra och på något vis bättre och på andra vis lite sämre. 

Idag firade vi vår "lillbaby" och samtidigt som vi hurrade för 1 åringen hade vi avskedsfest för hela familjen. Vi samlades på gräsmattan utanför vårt hus. Solen sken och vinden var stilla. Vännerna kom och tillsammans var vi ca 45 personer varav ca 20 barn. Några av dem är nya vänner och flera av dem känner vi från när vi var här sist. Härliga Wan Lin (från Singapore) och Dani (från NZ) som vi lärt känna de senaste månaderna ville så gärna ordna festen. Och vilken fest! Vilken mat! De ordnade en traditionell Hângi - där maten lagas under marken - och det var så gott att man fortsätter att äta flera tallrikar med mat länge efter att man borde ha slutat. Vi lekte, vi skrattade och vi njöt! 1-åringen fick smaka sin första godis och sin första chokladkaka. Han sken som en sol och grät bara om han såg mamma gå förbi utan att hon hämtade honom från vems armar han nu råkade bäras av. "Lillebror" är en glad liten kille som charmerat varenda en här. Han kryper, han reser sig upp och han går med stöd. Han säger "bay, bay" och vinker ivrigt med sina armar när någon går sin väg. Han säger också mamma och pappa (ibland lite för ofta). Han gillar sina storasyskon och kryper så fort han kan för att hänga med i svängarna. Och kittlig är han. Värre än sin pappa.  

När dagen led mot sitt slut och kakorna var ätna och lekarna färdiglekt städade alla ihop och vi fick kramas och säga hejdå. Vi konstaterade igen att vi älskar det här landet. Vi älskar kulturen och den avslappnade och familjära atmosfären. Det är helt klar en plats där vi känner oss hemma.

Och samtidigt ser vi fram emot att sätta oss på flyget och flyga runt halva jordklotet för att komma tillbaka till vårt andra hem. Till vår gård, till vår familj och till våra vänner där. Barnen längtar. Den äldsta efter vännerna i dagiset och mellankillen efter traktorn. Minstingen har bott här lika länge som han bott i Norge så han längtar nog bara efter att sitta i mammas famn hela vägen på flyget. Där hon inte kan försvinna från honom. 

Så gick tiden lika fort som vi trott. Och när jag kommit hem får jag försöka göra en liten tillbaka blick. Minnas, sortera och evaluera. Det är så sunt och så lärorikt att resa och bo i andra länder. Iallafall för oss - för detta är en del av vem vi är.

Hângi - traditionell maori sätt att laga mat. 

Efter att maten legat under marken, på heta stenar, i ca 2h grävs jorden bort och bland ångan hittar man maten.

Här är korgen med massa olika mat. Vi hade en annan korg med potatis, morötter, pumpa etc. etc.

Martin gilar.

Barnbordet

vänner

Paketlek (och minstemann smakar sin första godis)

"Svansen på åsnan lek"

Pappa försöker oxå

Hur många kan han bära?

När man inte blundar är det lätt att sätta svansen på riktig plats.

Hurra för vår 1-åring!

Kakan är god!

Mitt paket?

"The mums" Wan Lin och jag med våra småttingar.




Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar