Löv och sånt

Vi packar.Vi umgås med vänner. Vi diskar och städar och kastar skräp. Vi går barfota genom högar med prasslande bruna löv som fallit ned från trädena. Vi säger hejdå till goda vänner som också reser vidare nu. Det känns bra och ledsamt och nostalgiskt. Tiden före man skall resa vidare, resa hem eller resa bort känns ofta som ett sorts vakuum. Man är inte helt färdig på platsen man befinner sig på samtidigt som det mesta handlar om att man skall vidare. Man packar, kastar och organiserar om. Resan planläggs men man vill också hinna avsluta och njuta de dagar man har kvar. Lite sånt är det just nu.