Man kör ned till stan och gör sånt man kunde gjort för flera veckor sedan. Ammar en jättesnuvig baby som int kan använda tutten för att näsan ät helt tätt. Och som därför också har problem att dricka sin mjölk. Packar det sista. Och det som kommer efter det man trodde var det sista. Hjälper storebror och storasyster att förstå att imorgon kl 0500 är det väckning. Har besök av familj och grannar och får lite ont inni sig för att man skall resa. Packar det man nu är helt säker på är det sista. Lagar "matpakke" då flygplatsmaten är dyr och vi alltid lagar matpakke då vi reser. Packar matpakken och lite till av det allra sista. Radar upp alla väskor och vagn och tar bild av det så man kan skriva ett blogginlägg som man egentligen inte har tid till.
Förstår att man kommer att lägga sig alltför sent.
 |
| Tar också en bild av sönernas fötter. Eftersom man ju har massa tid till sånt. |
 |
5 månader. Antagligen har vi med för mycket. Men en stor del av innehållet är faktiskt blöjor och lite presenter. Och så en vagn.
|
Och sen förstår man. Plötsligt. Att man skall resa. Långt och länge. Och när man kommer hem är det vår. Och känslan som kommer då man förstår det är inte beskrivbar.
Godnatt! Vi hörs från andra sidan jordklotet.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar