Det Stora Äventyret

Elva dagar och vi räknar ned. Varje dag kryssar storasyster i kalendern för att få en uppfattning om hur länge det är tills vi reser. Det Stora Äventyret. Vår 5-månaders missionsresa till Nya Zealand där vi skall jobba på YWAM Zions bas i Northland, Paparoa närmar sig oundvikligen. Jag ser fram emot att vara på väg eller... ja, framme.
"Var utvilad inför långa flygturer då du skall resa genom flera tidssoner", läste jag som ett av många goda råd för att minska jet-lagens inverkning på en människas kropp. Jag och mannen log rått. Säg; "utvilad" åt föräldrar med småbarn, tre st, för tillfället sjuka, småbarn och man ler rått... eller gråter högljutt.

Det har gått mer än 5 månader sedan jag bloggade sist. Det är lika länge sedan eller "kort sedan" som vi skall vara borta. Helt hur man ser på det. Jag skall blogga oftare än nu för annars blir det liksom inte någon vits. Visst, det finns mycket vi skall hjälpa till med där "nere" och kära mannen skall bidra med sin enorma praktiska begåvning och fixa ett och annat. Men vi har inte ett hus som skall renoveras och byggas och planeras på kvällar och helger. Vi har inte massa saker med oss som man tänker måste plockas och organiseras. Vi får t.om. äta på storköket medan bibelskolan pågår = ingen matlagning! Det måste ju innebära lite mer ledig tid.

Och det är sommar där nu. Bara det.

Så jag vill skriva och dokumentera. För att minnas. Och om du vill så kan du ju resa med oss redan nu så måste inte vi återberätta allt då vi kommer hem.



Yeah - vi skall ut på tur!!!! Fast bilden har inget med det att göra. Men den kunde också haft med det att göra.