Finlands självständighetsdag. Jag firar inte något nämnvärt. Men så har jag väl aldrig helt "firat" mitt lands självständighetsdag var jag än befunnit mig i världen. En sån här dag minns kanske vi finländare mer än vi firar? Det är en dag fylld av värdighet. Och tända ljus. Och tankarna går till de som stupade. Och till de som överlevde men som måste leva med minnen från ett krig som krävde så mycket av vårt lilla land. Jag är lyckligt omedveten om det pris de måste betala. Jag kommer aldrig att förstå hur det är att leva i ett land i krig. Jag hoppas också att jag aldrig måste lära mig det. Men jag är tacksam.
Den 6. december bakar jag oftast pepparkakor. En tradition jag har med mig hemifrån. En tradition min osentimentala mamma sade att vi barn gärna kunde fortsätta med. Om vi ville. Och det vill jag. Så jag, min norska man och mina halvt finländska barn har bakat. Och lyssnat på julmusik. Och snön har dalat ned. En riktigt "snartärdetjul-mysigdag". Fast inte helt. För snön är blöt och slapsig. Jag är förkyld, har huvudvärk och längtar faktiskt riktigt mycket efter en inneWC och en dusch. Det brukar jag inte göra. Jag vill inte göra det. För renoveringen framskrider... långsamt. Det är länge tills jag får njuta av sådana lyxiga faciliteter. Men idag, just nu, längtar jag. Bakar. Och minns.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar