Vänner

Nu rusar veckorna iväg! Om vi blinkar lite för länge är vi strax hemma igen. Det ser vi fram emot fast vi inte ser fram emot att säga hejdå till alla vackra och spännande människor vi träffat här. En blandad känsla det där - hemresan.

Men vi kan ju inte tänka för mycket på det ännu och vi håller ögonen öppna så att vi inte missar den sista tiden här. Det är massa folk här på vår missionbas just nu. En ny skola har börjat och folk från USA, Canada, Australien, Tyskland, Papa New Guinea, England etc. etc. är här för att lära sig mer om Gud, om tro, om sig själva och om andra kulturer. En ny familj med 3 barn som skall stanna helt tills vi reser har också anlänt. Mamman är holländsk, pappan är från Portugal och de har bott ett år i Indien och jobbat med Youth With a Mission där. Nu skall de jobba vidare här i New Zealand på en missionsbase på den södra ön. Här mellanlandar de och gissa vem som är lyckliga? Vi tycker att det är lite mer än ett sammanträffande att de har en dotter som är lika gammal som vår och en son som är lika gammal som vår mellanson. Barnen springer iväg för att leka så gruset sprutar. Storasyster pratar engelska med väninnan som kan en del mera, men som också vet hur dët är att prata ett annat språk och hur det är att lära sig engelska. Pojkarna klickade som två spännen som hör ihop. Och vi har aldrig sett vår son leka som han gör just nu. De förstår inte varandras språk men de gnuggar magar, hoppar på studsmattan och brummar med bilar som om de är i en sorts symbois. Det är helt fantastiskt kul att se.

Vi är så tacksamma! Det är så kul att lära känna nya människor. Höra deras historia, dela livet, tankar och förväntningar. Att inspireras till att våga mer, se mer, drömma mer. Så tack Gud säger vi till att den familjen mellanlandar här!

Legg til bildetekst