Smått och gott

Och sådär på en onsdag tänker jag på det här;

Snön smälter. Det luktar vår ute och det känns bara underbart.

Jag är sjukledig och upplever antagligen den lugnaste tiden av mitt liv på flera år framöver. Fogarna (bekkenet) gör ont bara jag gör lite mer än ingenting. Jag ser ut som om jag skulle föda om några veckor men det är fortfarande ca 10 veckor kvar.
Jag får kramper i magen om jag står eller går i mer än 10 min.
Tanken på att jag för ett år sedan sprang och gick på spinningstimmar och fick blodsmak i munnen känns totalt overklig. 
Jag ser fram emot att inte vara gravid och kunna börja träna mig tillbaka till min vanliga kroppsfasong men jag vill inte uppleva de där timmarna då babyen skal ut. Ett litet problem.

Vi ville bli färdiga med hela nedre våningen före barn nr 3 anländer. Det kommer vi inte att klara av.
Vi hoppades få färdigt taket och börja på andra våningen i sommar. Det kommer vi inte att klara av.
Vi kommer att bo här i första våningen alla fem i några år till. Våra tre barn kommer att dela ett rum som har en yta på 6m2. Jag och min man kommer att fortsätta att sova i vardagsrummet. Sovmorgonens existens kommer att vara minimal. Men det är många av jordens befolkning som bor på en betydligt mindre yta än oss. Vi har rinnande vatten. Ett välfungerande badrum. En WC. Ett kök med en diskmaskin. Inga ytor är stora men barnen vill ändå inte vara längre borta från våra ben än några meter. Vi har mycket tid till att vara tillsammans. Det är sån vi vill ha det. Allt i allt är vi i alla avseenden fruktansvärt rika.

Vi har just  upplevt vår första ordentliga spysjuka med små barn. Jag kunde ha fortsatt att leva utan den upplevelsen. Men vi överlevde. Och det kommer säkert flera.

Vi har varit på ett kort besök i Köpenhamn. Så här såg vi ut där:

 Och vi åkte metro. Det var utan tvekan resans höjdpunkt för vår 4-åring.

.