Dagen idag.

Dagen idag. Lucia-dagen. Tre-åringen som lyckligt skrider runt med ett levande ljus i handen och med en mamma springande efter för att förhindra... ja ni vet. Hon går med pepparkakor men utan lussebullar, eftersom saffran var utsålt överallt. Och mamman vill ha saffran i lussebullarna. Inget annat. Luciafest i dagiset. Med elektriska ljus. Utan levande ljus. Man låter nog aldrig ett gäng med dagisbarn använda levande ljus. Aldrig någonsin. Det är helt säkert ett aldrig som alltid förblir ett aldrig.

Middagsmat. Och mamman konstaterar igen att vårt barn äter grönsaker. Äter allra helst grönsaker. Äter nästan bara grönsaker. Mamman har inga tips till någon som vill veta hur man gör. Inga alls. Hon bara äter. Några som vet hur man får barnet att äta upp det andra på tallriken?

Så sitter jag nu här. Hör på musen (eller musarna) som prasslar inne i väggen. Det har varit så tyst. Så stilla. I många veckor. Oroväckande stilla. Och jag funderar att de planerar en attack. För sånt gör väl mus?

Min blogg skulle ju till stor del handla om renovering. Ofta och mycket hade jag tänkt skriva om det. Och många nya bilder. Flera varje vecka. Just nu är renoveringen inne på detaljstadiet. Som att måla fönster. Som att jag måste måla de färdiga sån att... de blir färdiga. Sån att jag borde gå ut och göra det nu. Sån att jag kan lägga ut nya bilder. Flera stycken. Men hur som helst. En gång i löpet av nästa år. Duschar jag i vår allra egna duch. Och har en alldeles egen WC-stol med svart lock på.

Det ni.