Att sova...

Och så stunden på dagen när du sätter dig ned och påbörjar klädningen. Vi sjunger och klappar händer samtidigt som vi tar på lag efter lag med ull och varma sockor och vantar. Vi gurglar lite och skrattar. Till slut ligger "miniatyrteletubbiesen" klar i sin gräddfärgade halare. Han ler lyckligt medan jag lägger honom ned i sovpåsen och rullar en extra ullfilt runt hans fötter som alltid blir så kalla. Jag rullar ut vagnen och sätter på myggnätet som på vintern fungerar som något sorts skydd mot frusna kattor som gillar att sova i varma babypåsar. Jag säger; Sov gott! Och ser chocken i hans ansikte. Hans ögon blir stora och runda. Ansiktet förvrids i en grimas och underläppen vibrerar.
-Sova? Skall jag sova? Det hade jag ingen aaaaaaaaaning om. Skulle han kanske säga om han kunde prata.

Hans protester blir högre och förändrar tonläge. De låter som en siren. Vi har gjort det ca lika många gånger som han är dagar gammal. Det vill säga ca 270 gånger (men inte alltid med så mycket kläder på). Men han verkar lika överraskad varje gång. Var det detta vi gjorde? Var det därför hon klädde på mig alla kläder? Är det därför jag ligger ute i vagnen? Jag går min väg. Gråten vibrerar bakom mig.

Två minuter senare sover han.

Motorsåg

Dagens samtal:

N: -"Jeg blir nok en jente når jeg blir stor".
(och mamma som tycker hon hör något som låter som besvikelse i dotterns röst säger:)
- "Ja, du blir nog det. Är det inte bra att vara en flicka då?"

N: -"Jo, men jeg skulle gjerne vilje ha sånne der oransje bukser, sånne som pappa har. Og en sånn der som man har på hodet, en sånn der hjelm. Og en motorsag. En  sånn som pappa kjøpte..."
 (och mamma som här ser sin möjlighet att lära barnet några grundläggande tankar om jämlikhet säger:)
- "Men du kan också ha en motorsåg! Man måste inte vara en pojke för att ha en motorsåg. Man måste vara vuxen, för barn får inte ha motorsågar. Men flickor kan också använda motorsågar när de blir stora.

N: - " Jaa! Så bra! Da kan jeg bli en mamma, sånn som deg. Og ha sånne bukser, og sånn hjelm, og en motorsag".
 (och dotterns röst klingar ivrigt av glädje och mamman känner sig lycklig över att få få lära dottern att flickor såklart kan ha egna motorsågar. Samtalet avslutas med följande replik:)
N: Mamma, da vil jeg ha en rosa motorsag! Og rosa bukse, og rosa hjelm.

Ja. Just det.




"Det gröna huset"?

Den senaste veckan har jag, i ärlighetens namn, haft några känslosamma stunder där jag tvivlat på vårt prosjekt. Att sådana dagar kommer visste jag ju nog. Vi gör det vi har möjlighet till med de resurser vi har, både ekonomiskt och tidsmässigt och ja, energimässigt. I perioder (som nu) går det så långsamt att ja, det går bara så otroligt långsamt. Min man jobbar envist på. Med studier och jobb och familj - delar som var för sig enkelt  skulle kunna kräva all hans tid och energi. Vi hittar en sorts balans. Vi lever ett liv vi njuter av. Och jag skulle inte ha valt annorlunda. Vi skulle inte ha valt annorlunda.

"Det gröna huset". Alla som läst och läser min blogg och inte är färgblinda, ser att vårt hus inte är grönt. Det är vitt, med inslag av smutsigt grått och några andra obeskrivbara färger som uppstått genom flera tiår.

Vi har skrapat på ytan och sett att huset en gång var grönt. Vi skall byta den utvändiga panelen (eftersom den nuvarande inte är original) och en dag kommer vårt hus att ha en ljus, grågrön färg med en mörkare nyans runt fönstrena och andra utvändiga detaljer. "Det gröna huset" är en framtidsvision, är ett av våra mål. Därav namnet.

Det skulle vi

Han skulle isolera golvet i nybygget. Jag skulle ut och springa tidigt på morgonen och sen sortera något av allt det som borde sorteras. Vi skulle få besök av farmor och farfar och vi skulle laga god mat och spela spel med barnen.

Allt det skulle vi ända tills han spydde. Då skulle vi inte det längre. Nu skall vi bara be och hoppas att ingen annan blir sjuk. Pappan är isolerad till sängen.


Ute snöar det riktigt mycket. Fast det inte syns på bilden. Men det märks tydligt när man sitter under en gran där ute och skjuter lejon tillsammans med dottern. 



Undrar

Och så har du dagar då du undrar vad du egentligen håller på med.

Dagar då golvena i husets två rum är fyllda med sånt du inte vet vart du skall lägga eftersom platserna de skall ligga på är överfyllda. Dagar då du öppnar skåpdörren på det enaste skåpet i köket och kastar in vad det nu än är som du har i handen och pressar fast dörren, som öppnar sig igen och det du lagt in plus diverse andra saker faller ut. Och du får börja om igen.

Dagar då du inte vill gå upp på vinden eftersom varje millimeter av golvet är... fullt av något. Och du nu börjar tänka på att allt som ligger där måste bäras ut och läggas någon annanstans när vi en dag i sommar skall börja renovera taket. Och du undrar var den platsen "någonannanstans" finns.

Dagar då babyns armar plötsligt är tre meter långa och får tag i allt det som inte borde ligga på golvet men det som ändå ligger där.

Dagar då storasyster leker överallt men inte på sitt rum. Och den avanserade rollspelsleken och dess olika "världar" som buss, bil, födelsedagssällskap och kojor brer ut sig på varje ledig plats och allt från lakan och snören till pappersbitar och dammtussar egentligen är "skumlingar", bilrattar, flygplan och prinsesskronor.

Dagar då du tänker att du kommer att vara 85 år gammal då du stapplande tar dig upp på övervåningen och tänker att nu är allt färdigt. Och sedan stapplande tar dig ned igen för att sedan bo på nedre våningen resten av ditt liv eftersom du inte klarar av att gå i den vackra, branta trappan från år 1860.

Dagar då du är glad att det finns andra dagar. Många fler och bättre dagar som inte är som den här dagen.

Vad vi gör och sånt

Jag börjar där jag slutade senast. Fönstrena är inte färdigt målade ännu. Ja, jag är långsam och det är bara att konstatera. Det finns några faktorer som påverkat mitt målningsarbete men jag skall inte skriva om dem här eftersom det kan uppfattas som om jag försöker bortförklara det faktum att jag är långsam. Långsam med att måla alltså. Jag är snabb på att läsa böcker, springa och diska.

Det här sysslar vi bl.a med för tillfället:
Dottern leker. Mycket och ofta och helst tillsammans med någon.
Lillebrorn rullar runt och försöker dra sig framåt vilket resulterar i att han hamnar bakåt.
Pappan jobbar och renoverar och studerar och leker.
Mamman diskar snabbt och mycket och läser och leker. Och springer. Och målar, långsamt.

Våra vardagliga sysslor bryts dock ofta av många intressanta små händelser. Besök av vänner och besök till vänner. Vi uppehåller oss uthomhus och konstaterar det faktum att vintern har varit och fortfarande är mycket mild. Om jag någonsin tidigare hade velat beskriva hurudan vinter jag vill ha om jag skulle bo i ett halvisolerat hus utan dusch och WC, skulle jag antagligen beskrivit en sådan vinter som vi har haft och har  just nu. Lite snö och lite kallt. Och uansett hur vintrigt det plötsligt skulle bli så är dens tid snart över.

Och så skrinnar vi på vår äng



Och så isolerar vi golv



Och så är vi söta

 

Just nu

Just nu:

Ett sovande barn

Ett hostande barn

Ett stycke man som står ute på gården och talar i telefonen eftersom det oftast bryts när man talar i telefonen inne i huset. Om man inte använder min telefon och sitter helt stilla vid köksbordet och lutar sig mot fönstret. Eller sitter i soffan. I mitten och inte lutar sig varken till höger eller vänster.

Ett stycke mamma som skriver och väntar på att det hostandet barnet skall somna så hon kan gå ut och göra det hon kommer att göra varje dag/kväll, eller iallfall i nio timmar till, tills alla fönstrena är färdigt målade i två omgångar (ja, jag har börjat och ibland är det nästan roligt).

Just nu:

Två sovande barn. Det resterande är detsamma som det överstående. Tills nu.