Löv och sånt

Vi packar.Vi umgås med vänner. Vi diskar och städar och kastar skräp. Vi går barfota genom högar med prasslande bruna löv som fallit ned från trädena. Vi säger hejdå till goda vänner som också reser vidare nu. Det känns bra och ledsamt och nostalgiskt. Tiden före man skall resa vidare, resa hem eller resa bort känns ofta som ett sorts vakuum. Man är inte helt färdig på platsen man befinner sig på samtidigt som det mesta handlar om att man skall vidare. Man packar, kastar och organiserar om. Resan planläggs men man vill också hinna avsluta och njuta de dagar man har kvar. Lite sånt är det just nu.

Nedräkning...

11 dagar. Om 11 dagar är vi på väg till flygplatsen. De sista dagarna här känns lite småstressiga - sådär som det väl oftast gör då det skall packas och städas och planeras. Hemresan kommer att bli ca 38h från dörr till dörr om inga förseningar har tänkt blanda sig in i våra resplaner. Att allt skall gå bra och utan problem utgår vi ifrån. Att vi kommer att vara trötta räknar vi med. När vi kom hit var det 12h tids-skillnad men nu är det 14h (pga vinter/sommar tid). 1h=1dag för att komma över jetlagen. Så vi räknar sisådär 14 dagar efter hemkost tills vi fungerar helt vanligt igen. 

Vi älskar verkligen New Zealand! Synd att det måste ligga helt på andra sidan jordklotet. Naturen och klimatet är fantastiskt och människorna härligt avslappnade. Något av det jag gillar allra bäst är ju hur folk klär sig eller inte klär sig. Jeans/shorts, t-skjorta och jandals/sportsandaler fungerar i alla tillfällen. Jag menar alla. Den senaste månaden har vi besökt miljonstaden Auckland och vandrat runt på de gröna kullarna. Jag kommer att sakna allt och alla. 

Auckland och The Sky Tower. Taget från Auckland Harbour Bridge där jag och Martin "bungyjumpade" för 7 år sedan. 

Skytower "up close"

Sky Tower "Up high"

Våra allra finaste älsklingar som det är underbart kul att resa tillsammans med. De är coola  för det mesta.

Soluppgång utanför vårt hus på YWAM basen.

Mangawhai Heads

Här joggar jag några gånger i veckan. Inga problem när man får se sådana här soluppgångar.

Glad Påsk!

Klockan är 6.15 och jag sitter och ser ut genom fönstret på solen som stiger upp. Det är påsklördag, alla sover utom lillbabyen och jag. Inte för att han är så liten längre. Han gurglar, ropar mamma fler gånger om dagen än vad jag har behöv för, kryper, klättrar, klättrar, står och går när vi håller honom i handen. Men "lillbaby" kommer han väl att vara för alltid. Våra två sista veckor här i Nya Zealand börjar snart. Vi byter snart hösten mot vår (men i all ärlighets namn är ju hösten här som ett litet skämt - jag använder fortfarande bara sandaler, shorts och t-skjortor. Mars och april har varit så mycket varmare än jag trodde). Men före det skall vi fira påsk och njuta den sista tiden så mycket vi bara hinner.

De sista veckorna har varit ganska stressiga. Vi har planerat och gjort färdigt för att fira "Youth with A Missions" 21 års "födelsedag" här på Oak Ridge. Att fylla 21 är stort här i NZ och firas oftast med en stor fest. Så det gör vi då också. Det är en del extra folk här på basen hela påskhelgen. Festmiddagar och samlingar där man delar om tiden som har varit, det som är och som skall komma. Vi firar vad Gud har gjort här och hur platsen som en gång bara hade ett litet grishus har vuxit till det den är idag. Intressant och kul att få vara del av det här. Det är dåligt med bilder från min sida just nu - men hellre någon text utan bilder istället för ingen text och ingen bilder. Det är iallfall min lilla enkla filosofi. Hoppas alla njuter påsken där långa borta!

(Den här texten publicerades plötsligt utan att jag skrivit färdigt - vet inte hur eller varför men nu uppdaterade jag den iallfall med lite mer innehåll ;)

Kramar från alla oss***
Snart kommer det både text och bilder och kanske bara bilder oxå.