Stadsliv

Lite mer än lagom trötta slängde vi ut barnen ur bilen och hälsade på vänfamiljen som lånat vårat hus medan vi var på stadstur till Auckland - "The city of Sails". I dagarna två levde vi storstads liv i det som med sina ca 1,5miljoner invånare är New Zealands största stad. Vi besökte en vän och fick en guidad tur runt centrum++. Det är något jag gillar mest med att känna folk lite här och där - det blir liksom genast så personligt när man besöker en ny plats. Man besöker från insidan istället för från utsidan - om ni föstår vad jag menar. Nåja, jag och mannen hade ju varit där tidigare men mycket hinner ju förändras på 7 år och vi kan inte precis skryta med att vi vet var man skall parkera eller ens hitta in till centrum utan att först köra fel en 10 gånger. Att detta lyckas man ju undvika när en lokal person hänger med oss.


Vädret var varmt. Vi vandrade runt och njöt av billjudena och demonstranterna som hade valt denna lördag till sin marsch dag. Vi sög in stresskänslan och hittade butiker som Kathmandu, Billabong och andra coola sports och surf butiker som hade massa REA. Jag gillar ju inte att shoppa. Jag gillar ju inte städer. Men efter fyra månader ute på landet tycket t.om jag att stadspulsen var inspirerande och fräsch. Och att jag faktiskt fick köpt ett par nya shorts till ett mycket förmånligt pris gjorde att jag riktigt trivdes i stan i de 6h vi befann oss inne i stressbubblan. De shorts jag använt typ varje dag sedan vi kom hit behövde en paus. Helt klart.


Och idag besökte vi ett New Zealandskt shoppingcentrum för första gången där jag till min glädje hittade en simdräkt till ett fömånligt pris. Den gamla bikinin vars underdel jag tappat bort behövdes bytas ut. Helt klart. Efter Hejdå-kramar och ett lekparks besök reste vi hem. Väl hemma somnade de lite överstimulerade och övertrötta barnen efter en del gråt och snoriga näsor och rop efter det ena och det andra.


Imorgon skall jag bara sitta och lyssna på kossorna och se på fårena.

Vänner

Nu rusar veckorna iväg! Om vi blinkar lite för länge är vi strax hemma igen. Det ser vi fram emot fast vi inte ser fram emot att säga hejdå till alla vackra och spännande människor vi träffat här. En blandad känsla det där - hemresan.

Men vi kan ju inte tänka för mycket på det ännu och vi håller ögonen öppna så att vi inte missar den sista tiden här. Det är massa folk här på vår missionbas just nu. En ny skola har börjat och folk från USA, Canada, Australien, Tyskland, Papa New Guinea, England etc. etc. är här för att lära sig mer om Gud, om tro, om sig själva och om andra kulturer. En ny familj med 3 barn som skall stanna helt tills vi reser har också anlänt. Mamman är holländsk, pappan är från Portugal och de har bott ett år i Indien och jobbat med Youth With a Mission där. Nu skall de jobba vidare här i New Zealand på en missionsbase på den södra ön. Här mellanlandar de och gissa vem som är lyckliga? Vi tycker att det är lite mer än ett sammanträffande att de har en dotter som är lika gammal som vår och en son som är lika gammal som vår mellanson. Barnen springer iväg för att leka så gruset sprutar. Storasyster pratar engelska med väninnan som kan en del mera, men som också vet hur dët är att prata ett annat språk och hur det är att lära sig engelska. Pojkarna klickade som två spännen som hör ihop. Och vi har aldrig sett vår son leka som han gör just nu. De förstår inte varandras språk men de gnuggar magar, hoppar på studsmattan och brummar med bilar som om de är i en sorts symbois. Det är helt fantastiskt kul att se.

Vi är så tacksamma! Det är så kul att lära känna nya människor. Höra deras historia, dela livet, tankar och förväntningar. Att inspireras till att våga mer, se mer, drömma mer. Så tack Gud säger vi till att den familjen mellanlandar här!

Legg til bildetekst