Påskharen

Här väntas det ivrigt på påskharen. Och ägget som den skall lägga (?)

Men vi sjunger också om graven som visst var smutsig och som Jesus låg i. Och att graven är tom och korset är tomt och att Jesus lever! Och om händerna som är fulla av blommor som vi skall ge till Gud.

Dottern är lika bra som mig på att komma ihåg sångtexter. Det vill säga att vi tillsammans kanske kan komma ihåg två linjer av en sång med fyra linjer. Så vi blandar mycket och glatt och hittar på sån att det blir till något som liknar på en sång.

Jag vet annars att påskharen har hoppat inom godisbutiken i grannlandet och handlat mycket godis som den skall fylla äggena med. Påskharen har faktiskt handlat godis till alla familjemedlemmer som är äldre än 10 månader. Och den har valt ut några exra godbitar till sitt eget ägg. Jag vet också att påskharen som har varit väldigt duktig på att inte äta så mycket godis helt från att detta året började (!) nu har provsmakat ganska så många av de där extra godisbitarna. Bara sån för att se om allt smakar bra.

Det gjorde det.

Vår!

Jag njuter. Våren är så definitivt här. Små, små gröna blad kan ses på de småa björkarna som växer överallt där de inte borde växa. Det har varit så varmt att vi spungit barfota halva dagarna. Och mitt i all denna idyllen finns det sådana enorma mängder med jobb att göra. Inne i huset, ute på gården, inne i det nya tillbygget, i uthusena och inne på datans hårdskiva som är fylld med fotografier som borde sorteras, organiseras och framkallas. Vi kan välja och vraka. Men ack så lite tid till att göra det man väljer.

Och jag har ett problem. När våren kommit så här långt stannar allt annat upp. Mitt enda fokus är att få vara ute så mycket jag bara kan och gärna lite till. Inomhusarbete gör jag helt enkelt inte när vädret är som det varit den senaste veckan. Och när jag sätter mig på fjället eller leker vid bäcken är allt så fantastiskt vackert att jag inte tycker något måste göras. Ren natur. En gård som badar i sol. Jag är nog ganska så säker på att vi har lyckats köpa ett ställe som är helt perfekt... för oss.

"Froggy the Frosk"

Idag har jag varit jättearg på en grön plastbit med hjul på, som heter "Froggy the Frosk". Den skall sitta fast på barnvagnen och storasyster skall stå på den medan vi rullar nedför de närmare 3km långa backarna till dagiset. Det skall ta under 1min att sätta fast skruven med den hårda röda plastbiten på och sen skall man vara klar till att vandra iväg. När man 15 min senare fortfarande håller på menar jag att alla har full förståelse för att jag kastade "Froggy the Frosk" i väggen och skrek så det ekade över ängarna.

Storasyster konstaterade att "hjärtat sjunker (?) och det känns som man kokar innuti då man blir arg". De har pratat om detta på dagiset. Och de har lärt sig att räkna till 3 och inte bita, sparka eller slå någon som står i närheten. Men jag menar att det är lov att kasta något i väggen och skrika jättehögt då det kokar över inom en.

Vi kom oss ned till dagiset. Jag vandrade upp igen. När jag senare hämtade henne hade jag glömt hur länge det tog att få fast Froggy på vagnen. Vi stod utanför dagiset. Men jag skrek inte. Helt enkelt för att jag inte har behov av att bli känd som den ilskna, finländska mamman som kastar gröna, grodliknande plastbitar i dagisets vägg. Vi bad till Gud istället och efter 5 min kom vi oss iväg.

Jag har gått mycket idag. Och jag har varit väldigt, väldigt arg.

Strumpbyxor

När all tvätt är vikt. Och tvättkorgen är tom. Men det fortfarande inte går att hitta ett enda par strumpbyxor till lillebror. Då känner man sig förvirrad.

Bildlös blogg.

Mitt bloggande utan bilder får fortsätta eftersom datorn ännu inte klarat av att fixa sig själv. Jag lever i ett vår-rus och njuter solen. Har diverse små och stora tankar om barnen, vårt husprosjekt och framtiden. Några dagar goda tankar, andra dagar arga och trötta tankar. Fast tankarna om barnen är ofast bara glada. Att man kan gå runt och vara en så söt och rolig 3-åring är otroligt. Och att vi har en så charmerande 10-månaders "nästanalltidglad" baby som plirar med ögonen och säger; Mmammma! ger mig ett lyckorus varje dag. Uansett om jag är på bra eller dåligt humör.

Dottern hoppad runt på gräset igår och gjorde "konster". Allt skulle jag se på. Allt klarade hon nästan av. Balansera, springa, slå kullerbytta, hjälpa mamma att måla en stol och dra stora kvistar som snart skall brännas ute på ängen. Hon jobbade och kämpade. Och när hon sen låg i pappas famn på kvällen och konstaterade att hon var trött sa jag:

-"Det är ju klart. Som vi har jobbat och målat och dragit kvistar och allt idag".
Varpå hon vänder sig till pappan och säger:
-"Ja, klart at jeg er trøtt pappa. Men du er ikke trøtt. Du har jo bare vært på jobben."

Ja. Hon har sin egen logik.

Hoppas du fortsätter hänga med i min blogg. Med eller utan bilder för tillfället. Det kommer bättre tider =)

Fördelar

Det finns fördelar och nackdelar med det mesta.

Fördelarna med att bo just här, just nu, är flera. Den ena av dem är utetemperaturen som har visat ca +22 grader ute i "solväggen" i flera dagar nu. Den andra är avsaknaden av snö på vår gård (vilket ju är ett helt vanligt fenomen efter flera dagar med +20 grader på termometern). Det tredje är den fantastiska vårkänslan jag har pga de två ovanstående "fenomenen".

För att riktigt, riktigt njuta av fördelarna kan jag också nämna det faktum att varje gång jag behövt en akut tid till läkaren (pga sjukt barn) så har jag ringt på morgonen, fått en tid genast eller lite senare på dagen, varit in till läkaren och hämtat medicinen på apoteket - allt på ca 1h. Ja, jag måste erkänna att ibland är det telefonkö och jag måste kanske ringa två gånger före jag kommer igenom.

Nackdelen med att bo här är att jag ofta, ofta saknar mina syskon - deras familjer - och mina "barndomsvänner" i Finland. Men efter jag har nämnt alla dessa fördelar menar jag att alla kunde packa väskan och flytta hit! Speciellt efter det extrema snöfallet som jag förstår har valt mitt fd. hemland som sin favoritplats.

För att avsluta detta inlägget skulle jag haft några bilder. Men av en eller annan orsak slår vår dator av sig varje gång - varje gång (!) - jag försöker ladda upp några bilder. Orsaken? Okänd. Och mina eller min mans datakunskaper räcker inte till för att lösa problemet. Vi måste inhämta hjälp. Snart.

Med detta önskar jag en god helg! Våren kommer nog snart till oss alla. Uansett var vi bor =)